mmercurys

Tänkte berätta lite om min ponny Hembys Mercury för er som inte redan vet. Om migsjälv finns det inte mycket att säga ;) Haha kan ta det sen. Först om min ängel!

Hembys Mercury är min ponny sedan ungefär 2 och ½ år tillbaka. Han är min allra bästa vänn och jag älskar honom otroligt mycket. En som alltid finns där för en oavsett. En som alltid lyssnar på mig, utan att komma med idiotiska komentarer så man bara blir ännu mera ledsen och arg. Jag har nog aldrig haft så roligt med någon som jag har haft med Curre, som han också kallas. Ni som själv har egen häst eller sköthäst eller vad som helst, förstår nog vars jag vill komma. Den mest underbara varelse på denhär jorden är min älskade häst! Tänk att jag just jag fick turen att äga honom.

Jag var 11 år när vi hämtade curre i kiruna. Då var jag verkligen inte hästkunnig, framför allt inte på hästryggen, trots att jag ridigt i 9 år nu. Innan jag köpte häst var jag verkligen rädd för att rida. Det var alltid jag som stod i mitten när vi skulle galoppera. Alltid jag som var tvungen sänka hindrena flera dm innan jag vågade hoppa. Alltid jag som fick rida den minsta och lataste hästen.
Nu skrattar jag åt det. Tiden med curre har varigt det roligaste i mitt liv och han har lärt mig så himla mycket. Nu är jag inte ett dugg rädd för att rida. Snarare tvärt om. Jag älskar fart och hoppa högt! Curre var nog den bästa läromästaren och kompisen jag kunde tänka mig.

Han är himla lugn och snäll både att hantera och rida. Skulle aldrig aldrig sparkas eller bitas. Har aldrig hänt. Samma när man rider. Hur lugn och trygg som helst. Nästan lite för lugn ibland. Lat som han är..hihi. Men han är också mycket envis och tjura händer också att han hittar på. Han brukar t.ex ofta bocka. Ingen trevlig vana direkt men man blir van. Nu är det inget speciellt med det. Han är 145 cm i manken men känns större då han är av den grövre sorten. Så när han får för sig att skena, bocka eller stegra han man inte mycket att säga till om.
Trots att han oftast är så lugn och snäll kan han också vara trippig och hetsig som andra heta hopphästar. Det beror helt på vilket humör han är på. Han är ett riktigt charmtroll! Curre och jag har tävlat sen jag fick han. Med undantag från sommaren 2009 då både han och jag tog en paus. Jag red ingenting den sommaren och var nära att sälja. Men nu är jag back in buisness igen ;). Jag tävlade mest dressyr och nästan inge hoppning. Vi kom nästan sist i alla tävlingar oavsett gren. Men nu har vi blivigt placerade dom senaste 6 dressyrtävlingarna vi startat i.
Hoppning tävlade jag så lite eftersom han vägrade på tävlingar. Men nu i vinter har jag nästan bara tränat hoppning och han går hur klockrent som helst. Har hoppat enstaka hinder på 120 och bana på LBhöjd. Inga stopp och inga rivningar. Han hoppar med bra teknik dessutom. Men på tävlingar blir vi ofta uteslutna i LC. Ibland LD. Men jag tror på att det felet är mitt. Jag blir så galet nervös när jag ska hoppa. Vet faktiskt inte varför men jag länktar bara tills tävlingen är över och jag vill nästan spy. Har blivigt lite rädd också sen en olycka på kurirenspelen 2008 som slutade med sunderbyns sjukhus. Men i år blir dte ändring på det. Dressyren har jag faktiskt tappat lite intresse för om jag ska vara ärlig...



Curre står här hemma på gården tillsammans med våran andra ponny Spektras Happy Boy. Det är en liten envis minishettis född 2002 och 80 cm hög. Han är hur söt som helst. Dom som inte känner han, älskar han ;)